Sunday 2nd May 2010

by Ronnie

Min morfar är kändis. Han hänger på varenda vägg.  Från Ystad till Över Kalix. Där hänger han, nöjd och fylld av lögnaktiga fiskarhistorier. I var endaste finrum från Stockholm till Göteborg. Ingen tror på honom, där han hänger och berättar om sju hav och sju meters torsk. Men vad gör det? Han är trygg. En kändis men trygg. En gubbe med stor famn. En fiskares famn är två meter minst och helst sju. För vem skulle annars tro på en sju meters torsk? Trygg och stor dit alla kan krypa ner. För min morfar är kändis, med en famn där alla kan känna sig trygga.

Jag var ofta med ute på de sju haven med min morfar. Ibland tar han mig fortfarande med.

Idag kan man hitta honom på loppmarknader. Lika stolt och lika trygg. Gubben med fiskarhatt och pipa. Och även om det inte var min morfar som var konstnärens modell så är gubben på väggen min morfar. För jag har aldrig sett honom. Jag var för liten för att bära min kappsäck. Därför bär jag med mig tavlan. Jag var bara sex månader. Tänk att få träffa en kändis när man är så ung.

Du blir väl stor du med, sa han och log. Du blir väl stor du med. Min morfar var en klok man. Med en mycket stor famn.

· · · ◊ ◊ ◊ · · ·

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.